در یکی از روستاهای کشور سوئد پسر بچه خیلی بازیگوش و کله شقی زندگی می کرد که اصلاً به حرف هیچ کس گوش نمی داد. نام او امیل بود و همیشه جیغ و هوار می کشید، بنابراین نمی توان او را پسری خوب و مهربان نامید. امیل با اینکه بیشتر از پنج سال نداشت، ولی خیلی قوی بود. ظاهرش با چشمان آبی، گونه های قرمز و موهای روشن طوری بود که آدم فکرمی کرد او یک فرشته است. اما قبل از اینکه این طور فکر کنید، بهتر است درباره او بیشتر بدانید و با شیطنت های او آشنا بشوید...
Emil är en pojke i 8-årsåldern som är berömd för att han hittar på bus men innerst inne är han en snäll pojke. Familjen Svensson och deras anställda bor på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Emil har en lillasyster, Ida, som bland annat blev upphissad i en flaggstång. Det är den typen av tilltag som får barnens far att bli rasande och jaga sonen tills denne låser in sig i snickarboden. Pappan Anton är inte Emils manlige förebild, vilket snarare drängen Alfred är. Emils mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna. Emil var Astrid Lindgrens fars, Samuel Augusts, favoritfigur och han och Emil varjämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt: "När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss". En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berätta om.